Österrikiska konstnärer
Österrikiska konstnärer rymmer allt från Wiens sekelskiftesmåleri till noggranna landskapsstudier och tidiga botaniska planscher. Här finns Gustav Klimts färgstarka kvinnogestalter, Egon Schieles spända linjer och Rudolf von Alts detaljrika stadsvyer. Motiven är ofta täta i kompositionen och varma i färgen, vilket gör att en enskild poster bär en hel vägg – medan två eller tre tavlor i samma tonläge ger ytan ett lugn.
Österrikiska konstnärer – från Biedermeier till Wien kring 1900
Wien kring 1900 var en av Europas mest livliga konststäder, och flera av verken här kommer från just den miljön. Gustav Klimt blandade dekorativa mönster med gestalter och mättade färger, som i Die Jungfrau (The Virgin) från 1913. Egon Schiele gick åt ett annat håll med tunna, nästan skakiga konturer och kroppar i upplösning, som i Levitation (The Blind II). Richard Gerstl målade porträtt med breda, snabba penseldrag, och Max Oppenheimer rörde sig mellan porträtt och landskap.
Kategorin är bredare än sekelskiftet. Adalbert Stifters Im Gosautal (Oberösterreich) från 1834 och Rudolf von Alts vy mot Teynkirche och Mariensäule i Prag hör till 1800-talets noggranna landskaps- och arkitekturmålning. Heinrich Wilhelm Schotts och Franz Andreas Bauers planscher visar tidens botaniska teckning, där varje blad och ståndare är återgivet med samma omsorg som ett porträtt. Tillsammans spänner urvalet från 1819 till 1940.
Så väljer du och placerar motiven hemma
De flesta verken i kategorin är stående, men det finns också liggande landskap och kvadratiska planscher. Ett stående porträtt eller en figurkomposition gör sig bra på en smal väggdel, i hallen eller ovanför en byrå. Landskapen och stadsvyerna tar vid över soffan eller matsalsbordet, där bredden får plats.
Klimts och Schieles färger är varma och förhållandevis mörka. Låt dem stå mot en ljus vägg och undvik att fylla ytan runtomkring. Vill du hänga flera verk tillsammans, välj en gemensam nämnare – samma epok, samma jordiga toner eller samma ramfärg – och håll jämna avstånd mellan tavlorna. Ofta räcker ett enskilt stort tryck långt.
Poster eller inramad tavla till de här motiven
En enkel ram som inte tar över passar bäst: svart eller mörkt trä till de mörka sekelskiftesmålningarna, vit eller ek till de ljusa landskapen och de botaniska planscherna. En poster utan ram fungerar också, särskilt i stort format där pappret bär sig självt. Trycken är gjorda på 250 g matt arkivpapper; inramade tavlor har 200 g matt papper.
Vanliga frågor
Vilka österrikiska konstnärer finns som poster hos er?
Bland andra Gustav Klimt, Egon Schiele, Richard Gerstl, Adalbert Stifter, Rudolf von Alt, Max Oppenheimer, Josef Kriehuber och de botaniska illustratörerna Heinrich Wilhelm Schott och Franz Andreas Bauer. Urvalet sträcker sig från tidigt 1800-tal till 1940.
Hur stor tavla ska man ha över soffan?
Mät soffans bredd och låt konsten täcka ungefär två tredjedelar av den. Till en soffa på två meter passar ett stort tryck i 70×100 eller två mindre vid sidan av varandra. Häng nedre kanten cirka 20–25 cm ovanför soffryggen.
Vilka rum passar österrikiska motiv i?
Porträtt och figurkompositioner passar i hall, arbetsrum och ovanför en byrå. Landskapen och stadsvyerna fungerar över soffan eller i matsalen. De botaniska planscherna gör sig ofta bra i kök, matrum eller i en grupp om flera små tryck.
Vad är skillnaden mellan en poster och en inramad tavla?
Postern skickas utan ram, rullad i hylsa, och kan hängas i valfri ram eller med egna upphängningar. Tavlan kommer färdig att hänga, inramad i svart, vit, ek eller mörkt trä beroende på storlek, och har då 200 g matt papper.
Är verken fria att använda?
Trycken återger verk ur det fria kulturarvet, alltså konst som är fri från upphovsrätt. Det gäller bilderna i sig – du köper ett fysiskt konsttryck för eget bruk, inte någon rätt att i sin tur mångfaldiga motivet kommersiellt.