Anna Atkins

Om Anna Atkins

Atkins använde cyanotypin, en process som John Herschel hade utvecklat 1842, och lade de torkade algerna direkt på det ljuskänsliga papperet. Resultatet är blå ytor där varje alg ligger som en ljus, tunn silhuett: greniga stjälkar, krusiga bladkanter, små luftblåsor. Variationen är stor, från tunna trådar till kraftiga, busklika former. Färgen är djupt blå, ibland nästan turkos, och ljuset i bilderna kommer av papperets egen ton, inte av en kamera. Det som gör verken igenkännbara är just detta: exakta växtformer mot en färg som ingen målare hade kunnat blanda.

I butiken finns 50 verk av Anna Atkins, alla från 1843. Bland dem Asperococcus Turneri, Cystoseira ericoides och Chylocladia clavellosa. Den djupa blå tonen och de lugna, symmetriska formerna gör sig bra på en ljus vägg, där ett enskilt blad eller en grupp tillsammans blir en tydlig blickpunkt.